Verkningarna av styrmedlen för koldioxidsnålt byggande har bedömts – nationella gränsvärden ger den mest betydande utsläppsminskningen

Pressmeddelande 7.3.2018 kl. 16.43

I Finland står byggandet för ca en tredjedel av alla utsläpp av växthusgaser som människan orsakar. Utsläpp uppkommer inte bara av byggandet och användningen av byggnader, utan också av framställningen av byggnadsmaterial. Med hjälp av den färdplan för koldioxidsnålt byggande som miljöministeriet offentliggjorde i september 2017 vill man se till att de utsläpp som uppkommer vid framställning av byggnadsmaterial på ett effektivt sätt kopplas till styrningen av byggandet före 2025.

Färdplanen för koldioxidsnålt byggande utgör en del av den nationella klimatpolitiken, som har som mål att minska Finlands växthusgasutsläpp i enlighet med klimatlagen. Det behövs nya metoder, för med de nuvarande åtgärderna kommer Finland inte att nå EU:s klimatmål för 2030.

Teknologiska forskningscentralen VTT har på uppdrag av miljöministeriet bedömt verkningarna av de styrmedel som föreslås i färdplanen för koldioxidsnålt byggande. I konsekvensbedömningen studerades sex styråtgärder som gäller byggprojekt. Två av åtgärderna gäller skyldigheten att anmäla de växthusgasutsläpp som ett projekt ger upphov till, tre av åtgärderna gäller de styrmedel som uppmuntrar till låga koldioxidutsläpp och en åtgärd gäller den förpliktande utsläppsgräns som ska fastställas för byggprojekt.

I arbetet bedömdes styråtgärdernas lämplighet för nybyggnad och ombyggnad och för styrningen av olika slags projekt eller projektfaser, men också styråtgärdernas verkningar. Verkningarna bedömdes primärt i förhållande till de nationella växthusgasutsläppen, men också i förhållande till aktörerna i byggbranschen, marknaden, myndighetssamarbetet och byggnadskostnaderna.

Strikta gränsvärden har störst effekt

Utredningen visar att de mest betydande resultaten när det gäller att minska utsläppen av växthusgaser uppnås genom att man fastställer ett gränsvärde på nationell nivå. Den största effekten uppnås om gränsvärdet gäller den totala mängden utsläpp från såväl byggnadsmaterial som användningen av byggnader och om gränsvärdet är så strikt att det förutsätter att merparten av projekten inför förbättringar jämfört med dagsläget. Med en sådan åtgärd kan minskningen av växthusgasutsläppen öka till ca en halv miljon ton växthusgaser, vilket motsvarar ca 3 % av de växthusgasutsläpp som byggnadsbeståndet och byggandet årligen orsakar.

I bedömningen framhävs dock att gränsvärdet bör fastställas med eftertanke och enligt byggnadstyp för att det ska kunna uppnås på rimlig väg och möjliggöra en flexibel viktning mellan de utsläpp som uppkommer av byggnadsmaterial och de som uppkommer av användningen av byggnader. En reglering som baserar sig på ett gränsvärde förutsätter också att de utsläppsdata som hänför sig till kompetens, material och produkter i fastighets- och byggbranschen är tillräckligt högklassiga, likaså kalkylverktygen.

Bland de styråtgärder som baserar sig på incitament studerades en sänkning av fastighetsskatten eller avgiften för bygglov och beviljande av utökad byggrätt. I bedömningen utreddes också verkningarna av anmälningsskyldigheten när det gäller koldioxidavtrycket, oavsett om det är fråga om offentliga eller privata byggprojekt. De verkningar som dessa styrmedel har på mängden växthusgasutsläpp konstaterades dock vara små. Trots det kan de ge värdefull information och erfarenheter som kan vara till hjälp i utarbetandet av framtida bestämmelser som baserar sig på gränsvärden.

För att de utsläpp som uppkommer av byggnadsmaterial ska kunna minska bör styrningen genomföras så att den påskyndar utvecklandet av produkter med låga koldioxidutsläpp och förser marknaden med nya produkter: gränsvärden och stegvisa skärpningar av dem bör planeras och fastställas så att de konstruktionsval som görs i fråga om dagens produkter till slut inte är tillräckliga för att uppfylla de nya kraven på låga koldioxidutsläpp.

Ny finländsk metod tas fram för bedömning av koldioxidsnåla byggnader

Som stöd för de åtgärder som studerats i konsekvensbedömningen har miljöministeriet tillsammans med experter i branschen och Green Building Council Finland börjat utveckla en metod för beräkning av byggnaders koldioxidavtryck med utgångspunkt i de europeiska standarderna och EU:s nya Level(s)-indikatorer för resurseffektivitet inom byggandet, som nu ska preciseras så att de passar finländska förhållanden.

Gemensamma regler behövs i synnerhet för att man ska kunna bedöma koldioxidavtrycket av dels de reparationer som utförs under byggnadens hela livscykel, dels den rivning och återvinning som väntar i slutet av livscykeln. Enligt planen ska en beräkningsmetod tas fram under 2018.

Mer information

Harri Hakaste, överarkitekt, miljöministeriet, tfn 0295 250 074, fornamn.efternamn@ym.fi

Matti Kuittinen, specialsakkunnig, miljöministeriet, tfn 0295 250 268, fornamn.efternamn@ym.fi

Tarja Häkkinen, ledande forskare, VTT, tfn 040 727 4561, fornamn.efternamn@vtt.fi