Rapport: Det krävs striktare krav i Finland för att målen för insamling av avfall ska nås

Nyhet 14.6.2018 kl. 9.52
Jäteasema
© Teemu Kuusimurto

 

Projektet, som var inriktat på metoder för och ekonomiska effekter av återvinning, genomfördes av Finlands miljöcentral. I projektet bedömdes de styrmedel som ökar återvinningen av kommunalt avfall med hjälp av en kostnads-nyttoanalys, gruppdiskussioner och en jämförelse mellan olika länder.

Under projektet studerades följande styrmedel: att skärpa de kommunala bestämmelserna om avfallshantering, att effektivisera rådgivningen när det gäller avfallssortering, att införa ett viktbaserat system för avfallsavgifter och att skärpa lagstiftningens krav på separat insamling av avfall. I jämförelsen mellan olika länder kartlades vilka faktorer som ligger bakom den höga återvinningsgraden för kommunalt avfall i Sverige, Österrike och Wales (minst 50 procent).

Målen för återvinning av kommunalt avfall skärps i och med att EU:s avfallsdirektiv träder i kraft sommaren 2018. Det nya målet är att 55 procent av det kommunala avfallet ska återvinnas år 2025, 60 procent år 2030 och 65 procent år 2035. Enligt avfallsstatistiken uppkom det 2,8 miljoner ton kommunalt avfall i Finland år 2016, och återvinningsgraden var 42 procent.

Enligt en bedömning som gjordes inom projektet kommer ökad återvinning också att öka de totala kostnaderna för avfallshanteringen. I och med den ökade återvinningen uppstår det dock samtidigt ny affärsverksamhet, arbetsplatser och miljöfördelar.

Viktbaserade avfallsavgifter och mer rådgivning om avfallssortering är goda alternativ

Aktörerna inom avfallshanteringen är relativt eniga om att en viktbaserad avfallsavgift är en genomförbar åtgärd som leder till bättre sortering, om den planeras väl.

En utredning visar att den separata insamlingen av t.ex. bioavfall kan utökas på ett kostnadseffektivt sätt i tätbefolkade områden när det gäller avfall från såväl hushåll som närings- och förvaltningstjänster. För att avfallsdirektivets återvinningsmål på 65 procent ska nås krävs det emellertid omfattande separat insamling av olika återvinningsbara avfallsfraktioner vid fastigheter, och då är också kostnadseffekterna mest betydande.

De aktörer som deltog i gruppdiskussionerna, t.ex. anställda inom avfallshanteringen och offentligt anställda, hade olika synpunkter på hur lätt det är att genomföra de sorteringsförpliktelser som ska leda till ökad separat insamling. För en del aktörer ger förpliktelserna ekonomisk nytta, för andra orsakar de extra kostnader. Övervakningen av sorteringsförpliktelserna kan vara förknippat med utmaningar.

I jämförelsen mellan de olika länderna framkom att det är viktigt att ordna rådgivning om sorteringen och att påverka attityderna. I Sverige, Österrike och Wales har olika aktörer, t.ex. kommuner, producenter och privata avfallsföretag, ordnat gemensamma rådgivningskampanjer. En gemensam kampanj för olika aktörer kunde vara nyttig också i Finland.

Det behövs mer forskning i hur genomförbara olika metoder som styr återvinningen är. Genom livscykelanalyser kan man mer i detalj utreda med vilka medel det är möjligt att öka kostnads- och miljöeffekterna i samband med separat insamling och huruvida t.ex. praxis eller den nationella lagstiftningen utgör hinder för en effektivisering.

Mer information:

Hanna Salmenperä, specialplanerare, Finlands miljöcentral, tfn 0295 251 605, fornamn.efternamn@ymparisto.fi

Riitta Levinen, miljöråd, tfn 0295 250 162, fornamn.efternamn@ym.fi (EU:s återvinningsmål)