FN:s program för boende- och bebyggelsefrågor

FN:s miljöprogram

FN:s miljöprogram (UN Environment Programme, UNEP) inrättades 1972. Miljöprogrammet är en ledande internationell aktör på miljöområdet. Det har till uppgift att främja en miljömässigt hållbar utveckling i FN-systemet och att lyfta fram miljöns tillstånd, utarbeta en global miljöagenda och samordna miljöfrågor inom FN.

Det högsta organet i miljöfrågor är FN:s miljöförsamling (UN Environment Assembly, UNEA), där alla FN-medlemsstater är företrädda. De initiativ som väcks inom UNEA och som har att göra med den internationella miljölagstiftningen och de miljöpolitiska processerna avspeglar sig ofta efter en tid på EU-nivå och nationell nivå. UNEA sammanträder ojämna år i Nairobi i Kenya, där UNEP har sitt huvudkvarter.

Finland är en synlig påverkare inom UNEP och UNEA. Finland bidrar till arbetet genom att tillhandahålla tjänstemannaexpertis och på politisk nivå bl.a. genom bostads-, energi- och miljöminister Tiilikainens medlemskap i UNEA:s direktion (2017‒2019). De ständiga representanternas kommitté inom UNEP sammanträder i Nairobi fyra gånger per år. Nästan alla ståndpunkter som gäller UNEP bereds i samråd med EU av arbetsgruppen för internationella miljöfrågor (WPIEI Global), som sammanträder i Bryssel. Ett viktigt forum för påverkan är också de årliga samnordiska konsultationer som förs med ledningen för UNEP.

UNEP har en viktig roll när det gäller att genomföra och följa upp miljödimensionen av FN:s agenda för hållbar utveckling, Agenda 2030. Syftet med Agenda 2030, som antogs 2015, är att lyfta den globala utvecklingen in på ett spår som tryggar människors välbefinnande och mänskliga rättigheter samt den ekonomiska välfärden och stabiliteten i samhället på ett sätt som är hållbart med tanke på miljön och som gör slut på den extrema fattigdomen i världen. Målen för hållbar utveckling kan inte nås om man inte genomgående beaktar miljöfrågorna. UNEP bedömer att miljön och hållbara naturresurser har särskild tyngd i mer än hälften av de globala målen för hållbar utveckling. Miljömässig hållbarhet har också beaktats i mer än 86 av delmålen.

UNEP:s utmaning är en internationellt splittrad miljöförvaltning. Inom FN-systemet är ansvaret för miljöfrågor fördelat på flera organisationer. Samtidigt har det bedömts att resurserna för de mål för hållbar utveckling som gäller miljö och naturresurser ligger i underkant, om man ser till ländernas behov och mål. Reformen av FN:s utvecklingssystem, genomförandet av Agenda 2030 och Frankrikes initiativ om ett nytt globalt avtal som för samman miljörätt med principerna om hållbar utveckling (Global Pact for the Environment) kan stärka genomförandet av miljödimensionen. Om UNEP och UNEA får en starkare roll, stöder detta också genomförandet av miljödimensionen av Agenda 2030.

UNEP:s strategi på medellång sikt (2018‒2021) baserar sig på slutdokumentet från Rio+20-konferensen (The future we want) och på Agenda 2030. Strategin sätter människorna i centrum för en hållbar utveckling och har som mål att svara på nuvarande och kommande generationers behov utan att försämra miljöns tillstånd eller överskrida jordens bärkraft. Strategin lyfter fram vikten av vetenskap och en starkare vetenskapspolitisk dialog när det gäller att hitta lösningar på utmaningarna inom hållbar utveckling. Strategin genomförs i form av sju delprogram: klimatförändringen, katastrofer och konflikter, hantering av ekosystemen, miljöförvaltning, skadliga ämnen och farligt avfall, resurseffektivitet och hållbar konsumtion och produktion samt regelbunden uppföljning av miljöns tillstånd.

UNEP har en viktig normativ roll i det internationella miljösamarbetet, vilket grundar sig på de folkrättsliga instrument som skapats inom ramen för samarbetet och UNEP:s vetenskapliga arbete. UNEP erbjuder sekretariattjänster för flera miljöavtal och vetenskapliga paneler och stöder verkställandet av avtal. UNEP har också en viktig roll vid förhandlingarna om nya internationella miljöavtal och åtgärdsprogram. En viktig uppgift för UNEP är att utveckla kontakten mellan vetenskap, politik och beslutsfattande.

Finland har varit en av UNEP:s trogna stöttepelare från allra första början. Finlands allmänna finansiering till UNEP uppgick som mest till 6 miljoner euro år 2015, varefter finansieringen har minskat till följd av nedskärningarna i anslagen för utvecklingssamarbete. År 2018 utgör stödet 1,5 miljoner euro.

FN:s program för boende- och bebyggelsefrågor

FN:s program för boende- och bebyggelsefrågor (UN-Habitat) främjar en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar urbanisering och bättre boendeförhållanden för fattiga. UN-Habitat ökar kunskapen om förhållandet mellan urbanisering och fattigdom och bidrar till utformningen av politiska riktlinjer för hållbar utveckling, hyfsade boendeförhållanden och god förvaltning i samhällena. En stor del av arbetet genomförs i form av praktiska samarbetsprojekt med olika länder. UN-Habitat har också en viktig roll när det gäller att ta fram och öka mängden information om urbaniseringen och tillhandahålla expertis. FN:s program för boende- och bebyggelsefrågor inrättades 1976 som ett resultat av den första Habitat-konferensen i Vancouver. År 2002 befäste FN:s generalförsamling mandatet och beviljade UN-Habitat programstatus inom FN. Vid den tredje Habitat-konferensen 2016 antogs en ny stadsutvecklingsagenda (New Urban Agenda, NUA). Detta var det största FN-möte som någonsin ordnats.

UN-Habitat har en viktig roll när det gäller att genomföra och följa upp den nya stadsutvecklingsagendan och ge råd och bidra med teknisk kunskap. Stadsutvecklingsagendan är ett handlingsinriktat dokument som ställer upp globala mål för en hållbar stadsutveckling. Ansvaret för genomförandet av agendan ligger hos medlemsländerna, FN, den privata sektorn och de lokala förvaltningarna. Genomförandet är också starkt kopplat till mål nr 11 i Agenda 2030, som fastställer att städer ska vara inkluderande, säkra och hållbara.

Medlemsländerna ska under 2018 fatta beslut om en reform av organisationens förvaltning. Enligt det utkast som lagts fram för FN:s generalförsamling (UN General Assembly, UNGA) ska UN-Habitat-församlingen (UNHA) i fortsättningen vara det beslutande organet, som med två års mellanrum ska sammanträda för att dra upp politiska och strategiska riktlinjer. Förvaltningsrådet (Executive Board) är ett förvaltningsorgan med 36 ledamöter som sammanträder två eller tre gånger om året. Förvaltningsrådet ska också övervaka och verkställa de riktlinjer som UN-Habitat-församlingen drar upp. De ständiga representanternas kommitté företräder medlemsländerna i Nairobi, där UN-Habitat har sitt huvudkvarter, och ser till att sekretariatet verkställer UNHA:s beslut. De ständiga representanternas kommitté sammanträder med två års mellanrum i en sammansättning som är öppen för företrädare för huvudstäder. Kommittén och förvaltningsrådet redogör för sin verksamhet inför UN-Habitat-församlingen, och denna rapporterar för sin del till FN:s generalförsamling och Ekonomiska och sociala rådet.

Organisationens politiska insatsområden, verksamhetsfält och innehåll är viktiga för Finland. Finland har i enlighet med FN:s nya stadsutvecklingsagenda också antagit ett eget program för hållbar stadsutveckling (2017‒2022), vars prioriteringar också stöder FN:s mål för hållbar utveckling ‒ i synnerhet mål nr 11, som fastställer att städer och bosättningar ska vara säkra och hållbara. Insatsområdena i Finlands nationella program för hållbar stadsutveckling är framför allt ett koldioxidsnålt och resurseffektivt samhälle, smarta tjänster, hälsa och minskad ojämlikhet.

Finland finansierade FN:s program för boende- och bebyggelsefrågor från 1976 till 2015. Under 2000-talet har Finlands icke-öronmärkta stöd uppgått till ca 500 000 euro per år. Denna finansiering till UN-Habitat upphörde 2015 i samband med att det gjordes större nedskärningar i anslagen för utvecklingssamarbete.

Ytterligare information

Marjaana Kokkonen
konsultativ tjänsteman
+358 295 250 025
förnamn.efternamn@ym.fi

Publicerad 30.1.2019 kl. 14.21, uppdaterad 31.1.2019 kl. 10.44