Lagstiftningen om byggnadsskydd och landskapsvård

Vård av kulturmiljön genom markanvändnings- och bygglagen

Markanvändnings- och bygglagen och markanvändnings- och byggförordningen förutsätter att den byggda miljön och landskapet beaktas vid planering av markanvändningen. Med hjälp av lagen försöker man främja en livskraftig och högkvalitativ kulturmiljö. I den utredning av konsekvenserna som hör till planläggningen bedöms planernas direkta och indirekta inverkan på

  • stadsbilden
  • landskapet
  • kulturarvet och
  • den byggda miljön.

Vid nybyggnad och ombyggnad och vid rivning av byggnader bör man beakta historiskt eller arkitektoniskt värdefulla byggnader samt stadsbilden. Jordbyggnadsarbeten, trädfällning och andra med dem jämförbara åtgärder är tillståndspliktiga i detaljplaneområden och i vissa andra områden.

En nationalstadspark kan inrättas för att i ett område som hör till den urbana miljön bevara

Byggnadsskydd

Byggnadsskydd inom ett detaljplaneområde och inom ett område där byggförbud gäller på grund av att en detaljplan utarbetas ordnas i regel genom detaljplanen, med grund i markanvändnings- och bygglagen. Till övriga delar tillämpas lagen om skyddande av byggnadsarvet i frågor som rör byggnadsskydd. För att bevara byggnadsarvet kan man skydda byggnader, konstruktioner, byggnadsgrupper eller bebyggda områden som är av betydelse med avseende på byggnadshistoria, byggnadskonst, särskilda miljövärden eller en byggnads användning eller händelser som är förknippade med den. Genom lagen om skyddande av byggnadsarvet kan man också skydda en byggnads fasta inredning.

Syftet med lagen om skyddande av byggnadsarvet är att

  • trygga den byggda kulturmiljöns mångfald med avseende på tid och rum
  • värna om dess egenart och särdrag och
  • främja kulturellt hållbar vård och användning av den.

Ägaren till en byggnad som förklarats skyddad med stöd av lagen om skyddande av byggnadsarvet, eller som i övrigt är kulturhistoriskt betydande, kan inom ramen för statsbudgeten beviljas bidrag för byggnadens skötsel och underhåll.

Genom kyrkolagen och lagen om ortodoxa kyrkan skyddas alla kyrkliga byggnader som uppförts före 1917, inklusive byggnadernas gårdsområden, fasta inredning och konstverk. Även kyrkliga byggnader som uppförts senare kan skyddas genom särskilda beslut.

Skydd av det arkeologiska kulturarvet

Fasta fornlämningar är fredade med stöd av lagen om fornminnen. Fornlämningarna kan utgöra större fornlämningsområden av landskapsmässig betydelse. Många enskilda objekt ligger dessutom i kulturlandskapet.

Landskapsvård genom naturvårdslagen

Enligt naturvårdslagen kan landskapsvårdsområden inrättas för att bevara och vårda landskapsbilden eller kulturlandskapets skönhet, dess historiska särdrag eller andra därmed sammanhängande särskilda värden.

Även i nationalparker, naturreservat och andra naturskyddsområden som inrättats med stöd av naturvårdslagen skyddas landskapet genom att man begränsar de åtgärder som kan påverka landskapet.

Landskapsvård i jord- och skogsbruket, vid marktäkt och i gruvprojekt

Landskapsvården påverkas också av den lagstiftning som reglerar jord- och skogsbruket, marktäkt och gruvdrift.

Enligt skogslagen kan avverkning utföras på det sätt som områdets särskilda karaktär förutsätter, om avverkningsområdet har en särskild betydelse för t.ex. landskapet. Med stöd av den temporära lagen om finansiering av hållbart skogsbruk kan stöd beviljas för regionalt betydande projekt för vård av skogsnaturen som betonar landskaps-, kultur- och rekreationsvärden.

Ett av målen med lagen om finansiering av landsbygdsnäringar är att främja bevarandet av kulturarvet på landsbygden. Enligt statsrådets förordning om kompensationsbidrag och miljöstöd för jordbruket och jord- och skogsbruksministeriets förordning om specialstöd i samband med miljöstödet för jordbruk kan de åtgärder som beviljas stöd innefatta t.ex. skötsel av vårdbiotoper och utvecklande och vård av landskapet.

En i marktäktslagen föreskriven begränsning av täktverksamheten är att substanser inte får tas så att en vacker landskapsbild fördärvas eller betydande skönhetsvärden hos naturen eller speciella naturförekomster förstörs. På ett område för vilket en detaljplan eller generalplan med rättsverkningar gäller bör man dessutom se till att täktverksamheten inte fördärvar stads- eller landskapsbilden.

I gruvlagen föreskrivs att malmletning kräver tillstånd, om malmletningen kan försämra landskapsvärden. Inte heller malmletning som sker med stöd av lagen får medföra avsevärd olägenhet för landskapet. Gruvtillstånd får inte beviljas om gruvdriften orsakar betydande skadliga miljökonsekvenser och konsekvenserna inte kan förhindras genom tillståndsvillkor. Med miljökonsekvenser avses i gruvlagen bl.a. konsekvenser för byggnader, landskapet, stadsbilden och kulturarvet.

Miljökonsekvensbedömning

Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (MKB-lagen) tillämpas på bedömning av miljökonsekvenserna av ett projekt. En bedömning bör göras om internationella fördrag förutsätter bedömning eller om projektet kan ha betydande skadliga miljökonsekvenser bl.a. för byggnader, landskapet, stadsbilden och kulturarvet.

Publicerad 3.7.2015 kl. 13.47, uppdaterad 25.1.2019 kl. 15.09