Vägen till en klimatsmart vardag – klimatpolitisk plan på medellång sikt fram till 2030

Statsrådet godkände vid sitt sammanträde den 14 september 2017 en redogörelse med Finlands första klimatpolitiska plan på medellång sikt, Vägen till en klimatsmart vardag. I klimatlagen (609/2015) föreskrivs att en plan ska utarbetas. Statsrådets redogörelse har behandlats av riksdagen, vars betänkande godkändes i plenum 14.3.2018.

 
 

Planen anger vilka metoder som behövs för att utsläppen av växthusgaser ska minska inom den sektor som inte omfattas av utsläppshandeln, dvs. i huvudsak trafik, jordbruk, uppvärmning och avfallshantering. Planen och den energi- och klimatstrategi som godkändes i november 2016 ska tillsammans hjälpa Finland att senast 2030 nå de klimatmål som anges i regeringsprogrammet för statsminister Sipiläs regering och de klimatmål som fastställts av EU.

Finland har som mål att minska utsläppen av växthusgaser inom ansvarsfördelningssektorn med 39 procent fram till 2030 jämfört med 2005 års nivå. Dagens åtgärder räcker inte till för att nå målet. Skillnaden mellan de nuvarande åtgärderna och utsläppsminskningsbanan kommer att öka i jämn takt 2021–2030. I den klimatpolitiska planen på medellång sikt bedöms vilka åtgärder som behövs för att fylla denna lucka. Åtgärderna består främst av nationella utsläppsminskningsåtgärder.

Utsläppsminskningsåtgärderna i den klimatpolitiska planen på medellång sikt stöder också målen på lång sikt, dvs. utsläppsminskningsmålen för 2050.

Politikåtgärder som ska bidra till minskade utsläpp

Trafik

Inom ansvarsfördelningssektorn finns de bästa möjligheterna att minska utsläppen inom trafiken, som nu orsakar ungefär en femtedel av Finlands växthusgasutsläpp. Trafiken står för 40 procent av utsläppen inom ansvarsfördelningssektorn. Målet är att före 2030 halvera utsläppen från trafiken jämfört med situationen 2005. Den största potentialen att minska utsläppen finns inom vägtrafiken, och åtgärderna riktas nu särskilt mot detta område.

Fossila bränslen byts ut mot förnybara och utsläppssnåla bränslen och fordonens och trafiksystemets energieffektivitet förbättras. Det erbjuds stöd för anskaffning av elbilar och man vill främja konverteringen av gamla bilar till biobränsle- och flexfuelbilar. Byggandet av laddningsstationer för elbilar och tankstationer som tillhandahåller biogas påskyndas, likaså installerandet av laddningsstationer för elbilar i husbolag.

Trafiksystemen i stadsregionerna utvecklas genom avtalen för markanvändning, boende och trafik (MBT), kompletteringsbyggande främjas och arbetsplatser och servicen koncentreras i högre grad till trafikknutpunkter. Cykling och gång främjas genom ett gemensamt program för kommunerna och staten.

Jordbruk

De åtgärder inom jordbrukssektorn som syftar till utsläppsminskningar är i huvudsak kopplade till en begränsning av utsläppen från organiska jordarter. Utsläppen minskas bl.a. genom att man höjer grundvattennivån genom reglerad täckdikning, beskogar organiska jordar och främjar produktionen av biogas i jordbruket. Syftet är att med forsknings- och försöksverksamhet också främja kolbindningen i marken. Detta utgör en del av det internationella initiativ som går ut på att utöka kollagren i marken med fyra promille varje år. Finland stöder detta initiativ.

Separat uppvärmning av byggnader

Vid separat uppvärmning av byggnader är det oljeuppvärmningen som orsakar de största utsläppen. Oljebranschen åläggs att före 2030 se till att den eldningsolja som säljs har en biokomponent på 10 procent. Ökad inblandning av biokomponenten sker framför allt de närmaste åren. Staten frångår oljeuppvärmning i de statsägda fastigheterna senast 2025, och alla offentliga aktörer uppmanas följa samma exempel. Dessutom främjas ren förbränning med pellets och klabbar.

Avfall

Utsläppen inom avfallshanteringen härstammar från deponering av avfall, kompostering, rötning, behandling av avloppsvatten och förbränning av avfall. Även om avfallsförbränning orsakar koldioxidutsläpp är det ett effektivt sätt att minska koldioxidutsläppen jämfört med om avfallet deponeras på avstjälpningsplatser. Inom ramen för den klimatpolitiska planen på medellång sikt utreds i vilken grad utsläpp från avfallsförbränning kan börja omfattas av utsläppshandeln. I planen anges dessutom att verkställandet av förordningen om avstjälpningsplatser övervakas och följs upp.

F-gaser

Utsläppen av F-gaser kommer från olika anordningar som drivs med industrigaser som är mycket skadliga för klimatet. Med hjälp av de åtgärder som är aktuella i dag kan man minska utsläppen av F-gaser rätt effektivt, men med viss fördröjning. För att påskynda utsläppsminskningen ska den offentliga sektorn vid upphandling undvika utrustning som innehåller F-gaser, främja ibruktagande av alternativa tekniker och effektivisera återvinningen av F-gaser med hjälp av utbildning och information samt utreda och demonstrera alternativa tekniker som är lämpade för lokala förhållanden.

Arbetsmaskiner

Det ställs nu för första gången upp mål för minskningen av koldioxidutsläpp från arbetsmaskiner. Utsläppen från arbetsmaskiner kan minskas genom bättre energieffektivitet eller en övergång till alternativa bränslen eller drivkrafter. Bland de åtgärder som tas upp i planen finns en skyldighet att blanda biobränsle i lätt brännolja, att främja användningen av biogas i arbetsmaskiner och att vid offentlig upphandling i högre grad välja utsläppssnåla arbetsmaskiner. Beskattningen av uppvärmningsbränslen har dessutom höjts för 2018, vilket också påverkar priset på lätt brännolja.

Tvärsektoriella åtgärder

Genom att påverka konsumtionen och konsumtionsbeteendet kan man påverka de utsläpp av växthusgaser som härrör från konsumtion. I planen anges en samling åtgärder som kan bidra till att minska de konsumtionsrelaterade utsläppen. I utsläppsberäkningarna för ansvarsfördelningssektorn syns dessa åtgärder i praktiken t.ex. i utsläppen från trafik, separat uppvärmning och jordbruk. Exempelvis hållbara livsmedelsval kan påverka de konsumtionsrelaterade koldioxidutsläppen.

Om man ser till energieffektiviteten finns det också många tvärsektoriella åtgärder och nya tekniker som minskar utsläppen inom såväl den handlande sektorn som ansvarsfördelningssektorn. Det sot som uppstår vid småskalig vedeldning sprider sig i atmosfären och bidrar till uppvärmningen i synnerhet i den arktiska regionen. Genom att gå in för ren förbränning kan man minska den skadliga inverkan på såväl klimatet som hälsan.

Den klimatpolitiska planen framhäver också kommunernas roll, för kommunerna har ett stort ansvar som aktörer när det gäller funktioner såsom lokal planläggning, trafikplanering, kollektivtrafik och miljöfostran. Kommunerna och staten bör ytterligare intensifiera sitt samarbete inom klimatpolitiken. Offentlig upphandling erbjuder möjligheter att främja de klimatpolitiska målen i den offentliga sektorns verksamhet.

 

Mer information:

Magnus Cederlöf, miljöråd, tfn 0295 250 060, fornamn.efternamn@ym.fi
Johanna Kentala-Lehtonen, specialist, tfn 0295 250 358, fornamn.efternamn@ym.fi

Publicerad 19.3.2019 kl. 10.41, uppdaterad 19.3.2019 kl. 10.49