Styrning av skyddet av luftvården

Miljöministeriet bereder nationella mål för luftvården, deltar i det internationella samarbetet samt utvecklar och bereder lagstiftning om luftvård och andra metoder som minskar de olägenheter som luftföroreningar orsakar. Genom förfarandet med miljötillstånd är de regionala och kommunala aktörerna ansvariga för att verksamhetsutövarna minskar sina utsläpp på det sätt som lagstiftningen förutsätter. Finlands miljöcentral sammanställer nationella utsläppsdata och rapporterar dem till EU och FN:s luftvårdskonvention samt samordnar övervakningen av luftföroreningarnas konsekvenser och rapporterar om övervakningen. Kommunerna svarar för övervakningen av luftkvaliteten, medan Meteorologiska institutet ansvarar för övervakningen på bakgrundsplatser på landsbygden.

Gränsvärden och riktvärden för luftkvaliteten

I statsrådets förordning om luftkvaliteten (79/2017) har det fastställts gränsvärden i fråga om koncentrationerna av svaveldioxid, kvävedioxid, kväveoxider, inandningsbara partiklar, små partiklar, bly samt kolmonoxid och bensen i utomhusluften. Med gränsvärde avses den högsta tillåtna koncentrationen av luftföroreningar. Om gränsvärdena överskrids eller riskerar att överskridas, ska kommunerna enligt miljöskyddslagen göra upp och genomföra luftvårdsplaner genom vilka man säkerställer att gränsvärdena underskrids senast vid de utsatta tidpunkterna.

I förordningen om luftkvaliteten anges en målsättning för minskning av befolkningens exponering för små partiklar och ett koncentrationstak för exponeringen. I förordningen anges också tröskelvärden för information och larm i fråga om utomhusluftens ozonkoncentrationer samt långsiktiga mål och målvärden. Gräns- och målvärdena baserar sig på EU:s direktiv 2008/50/EG om luftkvaliteten. Genom statsrådets förordning om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften (113/2017) har man därtill verkställt EU-direktivet 2004/107/EG med samma namn.

I Finland finns dessutom ett gällande statsrådsbeslut från slutet av 1990-talet om riktvärden för luftkvalitet (480/1996). I beslutet fastställs riktvärden för utomhusluftens maximala halter av kolmonoxid, kväveoxid, svaveldioxid, totala mängden svävande partiklar, inandningsbara partiklar och illaluktande svavelföreningar. Riktvärdena är avsedda att förebygga men för hälsan och effekter på naturen samt garantera allmän trivsel.


Mer information

Tarja Lahtinen, konsultativ tjänsteman, tfn 0295 250 149, fornamn.efternamn@ym.fi

Publicerad 8.8.2019 kl. 11.01, uppdaterad 8.8.2019 kl. 10.58